Nuorten Naisten Kristillinen Yhdistys

Suomen NNKY-liitto ry
Pohjoinen Rautatiekatu 23 B
00100 Helsinki

puh. (09) 4342 290
fax (09) 4342 2920
e-mail **@**

Paikallisyhdistykset:

Etelä-Pohjanmaan NNKY, Helsingin NNKY, Hämeenlinnan NNKY, Imatran NNKY, Joensuun NNKY, Jyväskylän NNKY, Keski-Karjalan NNKY, Keski-Uudenmaan NNKY, Kotka KFUK, Kotkan seudun NNKY, Kuopion NNKY, Lahden NNKY, Lapin NNKY, Mikkelin NNKY, Mäntyharjun NNKY, Oulun NNKY, Pirkkalan NNKY, Savonlinnan NNKY, Sysmän NNKY, Tampereen NNKY, Turun NNKY, Vaasan NNKY, Valkeakosken seudun NNKY, Vääksyn NNKY, Åbo KFUK

NNKY-liike toimii noin 120 maassa ja sen toiminnassa on mukana noin 25 miljoonaa ihmistä.

www.worldywca.org

 

NNKY KFUK YWCA Facebookissa:

www.facebook.com/SuomenNNKY

 

 


IN MEMORIAM Benita Johanson

Benita Johanson (1934–2010) sai ensi kosketuksensa NNKY:hyn nuoruudessaan sisarensa Heddan kautta. Tämä oli mukana NNKY:n ruotsinkielisillä leireillä ja veti niihin mukanaan myös sisarensa. Opiskeluaikanaan Turussa Benita Johanson tutustui NNKY:n nuorten toimintaan ja piti itsekin tyttökerhoa.

Kankaankudonnan opettajaksi valmistunut Johanson toimi mm. Suomen Punaisen Ristin nuorisosihteerinä, mistä hän siirtyi Suomen NNKY:n Liiton pääsihteeriksi vuonna 1970.
Sosiaalinen ja helposti lähestyttävä uusi pääsihteeri oli taitava käytännön ihminen. Esimerkiksi joka vuosi järjestetyt suurmyyjäiset saivat hänen ansiostaan uutta puhtia. Koulutuksesta ja taidoista oli suurta hyötyä kun Johanson matkusti Pakistaniin lähetystyöntekijä Lea Laineen avuksi vetämään paikallisille naisille käsityökurssia.

Yhtä innokkaasti hän antautui Tansanian kehitysyhteistyöprojekteihin. Vanhoja näkemyksiä ravistellut feministiteologia sai hänestä innokkaan kannattajan.

Kielitaitoinen Johanson sai arvokkaita luottamustehtäviä kansainvälisessä NNKY-liikkeessä. Hän kuului vuosina 1979–1987 NNKY:n Maailmanliiton hallitukseen. Lisäksi hän toimi neljän vuoden ajan myös Euroopan NNKY:iden puheenjohtajana. Hänen ansiostaan Euroopan NNKY:t alkoivat kehittyä tiiviimmäksi organisaatioksi. Johansonin aktiivisuus NNKY:n itä-länsi -suhteiden solmijana on niin ikään tunnustettu.

Marjo-Riitta Antikainen

Suuri Sisarpiiri. NNKY-liike Suomessa 1890-luvulta 1990-luvulle. SKS 2006

*

Benitan muisteleminen tuo mieleeni ensimmäiset tunnustelevat askeleeni lumoavassa NNKY:n Maailmanliitossa. Tapasin hänet NNKY:n Maailmanneuvoston kokouksessa Vancouverissa 1975 – jolloin sain ensikosketukseni maailmanlaajan NNKY-liikkeen toimintaan – ja osallistuimme hänen kanssaan joihinkin samoihin työryhmiin ja keskusteluihin. Kyselin häneltä paljon ja hänellä oli aina aikaa vastata. Jälkeenpäin tajusin, että hän mentoroi minut läpi asialistan.

Se oli alku yhdelle kallisarvoisimmista yhteyksistä joita kukaan voi saada. Myöhemmin samana vuonna toisen järjestön konferenssi toi minut Suomeen, ja Benita kutsui minut kylään luokseen. Hän ja hänen ystävänsä ajoivat Helsingistä rannikkoa pitkin Benitan pienelle kesämökille. Menimme metsään, poimimme marjoja ja sieniä. Minulla oli päälläni monta lämmintä villapaitaa, huiveja ja sukkapareja ja Benitan saappaat, ja silti minua paleli.

Benita päätti leipoa islantilaista leipää reseptillä, johon tarvittiin monenlaisia jyviä. Leipää paistettiin 9 tuntia alhaisessa lämmössä. Koko mökki oli läpi yön hyväntuoksuinen leipomisesta. Sain leivän viemisiksi Intiaan ja nautin sitä päiviä, siivu siivulta, yhdessä perheeni kanssa.

Benitalla oli kaksi mökkiä merenrannalla, toinen asumista ja toinen kutomista varten. Benita oli lahjakas kutoja. Voin vain kuvitella hänet suurien kangaspuiden äärellä tekemässä kauniita luomuksia aina kesäisin.

Etuoikeuteni oli kuulua Maailmanliiton hallitukseen vuodesta 1983, jolloin Benita oli yksi varapresidenteistä.
Benita oli tosiystävä, hän jakoi osaamisensa toisten kanssa, ja hän oli hauska. Aika kului, elämä vei meidät omia polkujaan emmekä viime vuosina olleet tekemisissä keskenämme. Nyt minulla kuten monilla meistä ovat muistot, kiitollisuus ja ilo jaettavana. Se on rikas perintö, jonka ystävälleen voi jättää.

Rukoukseni, vilpitön sympatiani kaikille, jotka tunsivat Benitan, hänen perheelleen ja ystävilleen ja erityisesti NNKY:lle Suomeen, hän oli yksi liikkeen sieluista. Hän on rikastuttanut meitä elämällään ja ystävyydellään. Olkoon hänen henkensä ja unelmansa ikuiset.

Razia Ismail Abbasi
Entinen NNKY:n Maailmanliiton puheenjohtaja

*

Minnestal
Benita Johanson
1934–2010


Hösten 1953 var både Benita och jag nya i Åbo. KSÅA, kristliga studentföringen, ordnade retreat i Nagu. På resan dit sade Benita åt mig: min syster Hedda sade att jag skulle söka upp dig i Åbo och vara med dig. Och så blev det. Vi blev goda vänner som hade mycket trevligt tillsammans i hägnet at KSÅA. Det bildades ett mer eller mindre sammansvetsat gäng med ett strukturerat liv med studier på olika håll under veckan och så KSÅA samling på fredag kväll, helgmålsbön med vesper i Skarpskyttekapellet i Domkyrkan med prof. Helge Nyman på lördag kväll och högmässa med Åbo sv. Församling. Från kyrktrappan sökte vi oss till någon bar och drack vårt kyrkkaffe och planerade ett ev. kvällsprogram. Så det blev många minnen från roliga och fina stunder tillsammans.

Benita var den som långt höll igång oss andra. Som hittade på program och drog iväg med oss, Hon var den lekfulla vilket ledde till att sällskapslekar hörde till programmet på kvällssistarna. Hon hade möjlighet att ordna festliga sitsar på tex. lillajulafton med gröt och mandel och annat gott. Och det gjorde hon med glans med all den energi och världsvana som hon besatt.

Så oändligt många minnen strömmar till, men jag stannar vid endast några få. Till julfesten utkom tidningen med det hebreiska namnet Urim och Tummim. I den ingick år 1955 bl.a. ett bidrag som bar rubriken Ett radioprogram. I radion utlovades bl.a. en pianokonsert av Torbjörn Ohls och kl. 15 följde Husmorshalvtimmen i vilken Benita Johanson ger goda råd åt unga kvinnor i konsten att uppfostra män samt sjunger skotska folkvisor med gitarr ackompanjemang av Solveig Sandvik. Man anspelade dels på att Benita var från Helsingfors och hade fått en fin fostran och visste hur man skulle bete sig och dels på att hon hade varit i Skottland. Det var hon förresten under den sommar då jag på ett KFUK: skolflicks läger i Birkkala i närheten av Tammerfors blev vän med Hedda och där hörde talas om Heddas lillasyster Benita som var i Skottland och inte kunde delta i lägret.

Benita hade som sagt varit utomlands och det imponerade ju på oss, den tidens ungdom. Och fick hon chansen att vara en av de delegater, som representerade Finland vid Kyrkornas Världsrådsmöte.

De orden kan väl sägas vara ett siarord om Benitas liv. Hon företog i sanning täta utlandsresor och vistades ofta i fjärran land, både som ungdomssekreterare i Finland Röda Kors och som generalsekreterare i Finland KFUK.

Våren 1962 stod vi båda vid ett viktigt vägskäl i livet, Hon blev anställd av Röda Korset och jag skulle lämna min tjänst i Åbo och flytta över till Engelbrekts församling i Stockholm. Benita besökte mig i Åbo och efter besöket tackade hon för att vi i lugn och ro hade fått sitta och samtala om viktiga frågor. Hon skrev: att det är som om vi nu skulle vara i ett viktigt skede i vårt liv, vara på väg att bli vuxna. Som slutkläm skrev hon: Det ä kanske så att vi är lyckligast när det krävs mycket av oss”.

Och nu har Benita gått in i ett nytt skede, gått in i den osynliga världen där inga krav blir ställda. Den glädje och frid som hon önskade åt mig som avslutning på breven har nu för hennes del blivit fullkomlig, den fullkomliga glädjen och eviga friden har hon nu nått.

Iris Ericsson

*

Dear members of the YWCA of Finland,

On behalf of the World YWCA Board and Staff of the World YWCA, we would like to express our condolences for the loss of Ms Benita Johanson, former National General Secretary of the YWCA of Finland (1970-1990), former World YWCA Executive Committee member (1979-1987), former president of the European YWCAs, and lifetime friend and volunteer to the YWCA of Finland, the World YWCA movement and YWCAs across the globe.

Benita was a trail-blazer in so many ways - as a feminist theologian, fundraiser, trainer, specialist in East-West relations, and as a mentor to women throughout the YWCA.

Through her support, Benita helped the YWCA to strengthen its worldwide efforts to empower women and girls to become agents of change - to create a fully inclusive world where there is justice, peace, health, human dignity, freedom and care for the environment – a better world for all.

Her death is a loss to all in the YWCA movement, but we are thankful that her contributions and her commitment will live on in the next generations of leaders in the YWCA. May the good memories, love and life shared with Benita, console you and other dear ones and keep her bound to you forever.

With our prayers, in solidarity and in hope,

Nyaradzayi Gumbonzvanda
General Secretary

Benita Johanson (1934–2010)